"Nu vet jag inte riktigt vad som har hänt med den Ylva jag kände för bara en vecka sen, hon som var misstänksam mot killar och tyckte att det var direkt avtändande med de som visar intresse. Vad hände?
Träffade en jättetrevlig kille på kåren i onsdags när jag o I var där. Vi hade det jättetrevligt, jag, I, han och hans kompis C. När det stängde tog vi en promenad in till stan och satte oss på gatan utanför B&B, vi satt där nån timma och pratade och skrattade. Slutade med att jag frågade honom (M) om han ville gå på dejt med mig (vilket kanske beror lite på att jag har en tendens att göra det när jag är full, även om jag kanske inte är jätteseriös i meningen hej-jag-är-intresserad-av-dig-på-det-sättet.). Men visst, han sa ja. Sen splittrades vi fyra, jag gick hem och la mig, tänkte inte så mycket mer på det.
När jag vaknade några timmar senare hade han skickat ett mess där han skrev att han hade haft trevligt kvällen innan och att han ville träffa mig snart igen. Vi bestämde att vi skulle gå ut o fika dagen efter, och ännu en gång la jag det åt sidan, tänkte inte mycket mer på det.
Under hela dagen för fikan var jag jättenervös och för första gången sen jag var nykär i K kände jag fjärilar i magen. Lite skumt, eftersom jag ju inte var SÅ intresserad av M på kåren, och brukar verkligen inte känna så annars. När jag sedan gick in mot stan för att träffa honom var jag så nervös att jag seriöst funderade på att ringa o säga att jag blivit sjuk o lägga mig under täcket o gömma mig. Men jag tog mig i kragen och gick o mötte mig. Han satt på en bänk o väntade och när jag såg honom började fjärilarna i magen vakna till liv igen lite smått.
Vi gick till ett mysigt café, tog en kaffe o pratade. Hade väldigt trevligt, och nervositeten försvann ganska fort. Därefter tog vi en promenad genom stan och bortått, in i skogen och ut på stranden (ajjamän, den obligatoriska strandpromenaden var med. Dessutom hade han plockat en blomma åt mig, vilket var väldigt gulligt.), där vi stannade till ett tag.
Vi hamnade till slut hos mig och satt i soffan o drack te. Runt fem imorse, efter en djup, jättehärlig kyss som inte direkt dämpade fjärilarnas aktivitet i magen, gick han hemåt. Jag saknade honom så fort jag stängt dörren.
Jag har spenderat dagen åt att försöka plugga, men det har inte funkat. Han har varit i mitt huvud hela dagen, och så fort han dyker upp, börjar fjärilarna röra på sig igen. Allt kändes liksom så rätt när jag var med honom, som om alla bitar föll på plats (ja, hej kliché x)). Funderar till och med på om det kan vara så att det är kärlek vid första ögonkastet. Känns så skumt att jag kan känna så efter bara tre dagar, vill liksom inte vara ifrån honom...
Känslor är så skrämmande..."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar