Sjukhuset imorn alltså...
Känns så underbart, jag o min sjukhus(eller kanske snarare nål-)fobi.
Har seriöst fått sån jävla ångest redan att jag sitter o lipar i min ensamhet.
Vafan liksom?
Är ju inte ens säkert att de ska sticka mig.
Mamma trodde att man skulle svälja den där vätskan (vilket iofs låter lite otroligt,
med tanke på att den antagligen hamnar i hjärnan via blodet,
o då är det väl lättast om de injicerar den direkt i blodet? Eller?
Och det, mina vänner, skulle innebära en nål i armen (eller om vi har rejäl otur, handen).).
Usch, jag avskyr det här!
Sist jag skulle stickas var fyra sköterskor närvarande i rummet.
En av dem tog proverna.
Anyways, sitter på balkongen med ljus o musik,
och försöker lugna ner mig lite.
Marcus följer ju med hur som, så jag kommer nog överleva.
Förhoppningsvis.
Mitt hjärta är dock redan i halsgropen.
Känns... bra...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar